När jag får bestämma själv.

Snart är det tid att fly till Gotland. Jag ser fram emot allt som har med flytten att göra. Fixa och trixa med inredning, ta hand om tvätt, skaffa rutiner, gå på gym, plugga, träffa nya vänner och ja... ni greppar. Men det jag ser fram emot mest just nu, när jag ser till mig själv och mitt fysiska välmående, är helt klart maten. 

När man bor hemma har man inte precis fria händer. Speciellt inte i en familj där vanlig husmanskost alltid stått högst upp på menyn. Vanliga husmanskost innehåller allt som oftast rött kött/fläskkött, potatis och någon fet sås. Det ÄR ljuvligt gott, men jag känner att min kropp inte längre vill ha den typen av mat. Jag mår helt enkelt inte bra av allt kött och alla supersnabba kolhydrater i form av såser och potatis. Kan riktigt känna hur magen säger ifrån och sväller upp efteråt.

Det senaste halvåret har jag dragit på mig otroligt mycket nya lärdomar kring mat. Kött är egentligen inte bra för varken miljö eller kropp, så varför skall det få fortsätta vara en del av mitt liv? Jag ser verkligen ingen anledning alls till att fortsätta konsumera kött. Jag har velat, tänkt, sett för- och nackdelar, velat lite till och verkligen (VERKLIGEN) tänkt igenom vad detta steg skulle betyda. Sedan fick vi besök av min storasysters sambo som det senaste året enbart käkat veganskt. Han berättade hur han mådde så jävla bra fysiskt, hur mycket mer han orkade och hur klar han kände sig i skallen. Då tog jag beslutet.

Det får helt enkelt bli vegetariskt. Jag skall även ge allt i min värld för att strunta i ris, pasta och potatis. Allt för att gå ned i vikt och komma i fysisk form. Ni kan inte ana hur länge jag längtat efter att få ta hand om maten själv. Det är en jävla frihet att få göra det!

Nu skall jag scanna nätet på matnyttiga vegetariska recept. Har ni några tips får ni gärna håva in dem. Alla förslag är välkomna! Så länge de inte är baserade på pasta, ris eller potatis alltså eller att det åtminstone är en lätt ingrediens att skippa. 

I höst börjar mitt nya liv. På alla plan. Som jag längtar! Har aldrig någonsin känt mig så målinriktad som jag gör just nu. Det här kommer bli så otroligt bra och jag skall kämpa ända in i kaklet. 

Solblekt skatbo

Som alla säkert redan vet är jag inget stort fan av värme. 30+ i skuggan är inte riktigt min kopp te, så att säga. Däremot älskar jag solblekt hår! Min kalufs har faktiskt blivit bra mycket ljusare de senaste dagarna. Hur mycket jag än vill sitta inne så fungerar det ju inte riktigt så. Bild nummer ett är tagen den 5:e juli och bild nummer två nu idag. Det är en jävla skillnad! 

Nu gäller det att hitta en bra frisör i Visby. Missar min klipptid här hemma då den infaller den 20:e augusti, alltså den dag då jag tar mitt pick och pack från stan. Mina toppar är så att säga lite spröda till följd av solens starka strålar - men jag älskar färgen! 

Jag är tillbaka.

Nu har jag äntligen börjat landa i mig själv igen. Snacka om att jag varit uppe i varv sedan antagningsbeskedet till högskolan kom. Jag var stressad innan och tänkte att det skulle bli lugnare så fort jag fick veta om jag kommit in eller ej. Ha, tji fick jag! 

Nej, då infann sig en annan stress. Boende, CSN, allt som behövs i en lägenhet, försäkringar, bankdosor, e-leg, pluggdator... jag har helt enkelt vandrat i en tjock jävla dimma de senaste veckorna! Nu är allt färdigt. Precis allt! Ni kan ju tro att det är en befriande känsla. Äntligen kan jag se klart igen. ORKA ta mig tid till vänner och slippa denna konstanta huvudvärk som förföljt mig i flera månader nu. Ni som varit med om liknande kan säkerligen relatera. Jag har mer eller mindre stängt in mig i min själv. Vissa dagar har jag varit överjävlig att ha och göra med (det kan nog Henrik intyga, meheh).

Jag ber om ursäkt till alla jag inte hört av mig till. Ni betyder guld och ni vet precis vilka ni är. Jag hoppas ni förstår att saker och ting varit mer eller mindre kaos kring mig och det som nu skall bli min verklighet. 

Men nu är jag tillbaka. Up and going again! 

Love them!

Fan vad jag älskar detta gäng. Och Peter Dinklage är för alltid min idol alltså! Kan inte beskriva i ord hur jävla fast jag är i precis allt han gör, men speciellt i sin roll som Tyrion. Har aldrig någonsin fastnat så för en karaktär förut. Han är underbar i serien och han är underbar i böckerna. Äkta som fan! 

And he plays the game. 

Vilda lockar

I denna hemska värme orkar man knappt leva, än mindre föna håret. Att platta är också ett big nono när det är 30 grader utanför fönstret. Då får man helt enkelt leva med hemska, vilda, okontrollerbara lockar. Detta är mitt hår i dess mest vilda tillstånd. Hade jag haft långt hår hade det förmodligen sett underbart vackert ut, men nu har jag ju tyvärr inte det. Tvärtom, mitt hår vägrar växa. Jag vill inte ångra mina infall att klippa kort, för jag trivs ju trots allt i det, men fan vad jag aldrig mer kommer göra om det. 

Långt hår är lika med bra hår. Är lika med kul hår som faktiskt går att fixa med. Inget mer kortklippt nu. Är pisstrött på skiten! Hoppas Gotlandsluften kan skynda på tillväxtprocessen lite. *håller tummarna*

Ms. Sjuktjävlaparanoidochnoggrann

Skulle jag få välja en sida hos mig som är väldigt positiv men samtidigt lite smått jobbig, skulle det vara min försiktighet med prylar. Jag har alltid varit extremt noga med att mina teknikprylar skall hålla så länge som möjligt. Kameran har alltid varit min lilla bebis och fått den absolut bästa vård man kan ge, men nu har jag förmodligen nått "toppen av isberget" i och med att jag köpte Macen. Igår spände jag seriöst fast datorväskan med bälte i bilen. JA, MED BÄLTE?! Jag putsar och fixar, har den alltid i väskan när den inte används, laddar bara när batteriet är slut o.s.v. Jag skulle aldrig någonsin få för mig att lämna varken kameran eller Macen i bilen. Nevur. 

Och skall jag vara ärlig tror jag aldrig någonsin denna sida hos mig kommer försvinna. Det är positivt, men samtidigt jävligt jobbigt att gå runt med känslan att alltid behöva vara så jävla noggrann och liksom ha koll. Kan inte riktigt förklara.

Men så har jag aldrig någonsin fått en spricka i en skärm på varken mobil, dator eller kamera heller. Jag har i princip aldrig tappat någonting av större värde i golvet eller fixat till snygga repor. Mina prylar håller helt enkelt och det är jag väldigt glad för. 

Kan ju dessutom bara föreställa mig hur jag kommer bli som mamma... men den tanken får nog sättas på "hold" ännu några år. Får oroa mig för det senare. ;)

Har ni någon egenskap hos er själva som känns väldigt positiv men samtidigt lite smått påfrestande?

Just nu!

Ja, det var ett tag sedan jag uppdaterade med faktisk text nu så jag kör en "just nu" dagen till ära. Just nu:

- Är det väldigt varmt. Skall tydligen kunna bli 34 grader på fredag. Sommaren är vacker men den är allt annat än behaglig eller mysig 11.00-22.00. Då ligger jag allra helst på soffan och funderar på om man skall ta upp den där boken som ligger bredvid och riskera att svettas ihjäl bara av den lilla rörelsen, eller om man helt enkelt bara skall ligga är och se upp i taket. Eller på TV:n, om man har kraft att vända sig på sidan det vill säga. Jag överdriver inte alls... 

- Är jag himla förväntansfull inför den 20:e augusti. Då skall nycklarna till lägenheten hämtas hos Gotlandshem. Livet! Skulle jag få välja hade jag allra helst flyttat med en gång. Längtar verkligen! 

- Är jag sjukt imponerad av CSN. Tyckte jag tog en risk när jag skickade in min ansökan via post till dem. Men tji fick jag, en dag senare plingar mobilen till och beslut finns att se på hemsidan. SÅ skönt! Nu är allt färdigt inför augustis flytt och terminsstarten i september. Ni kan ju tro att jag är avslappnad!

- I morse var jag dock inte speciellt avslappnad. Körlektion. Den första efter fem månader långt break. Det var knaggligt men min körlärare är så jävla grym så till slut kunde jag slappna av och bara köra. Där kan vi snacka om att rätt person har rätt jobb. Kan inte tro att det finns en bättre körlärare någon annanstans! Bäst är han!

- Är jag så himla kär i Macbook. Japp. Så enkelt är det: I'M IN LÖVE! 

Summer of 2014

Gull-Maja

Söthöna!

My new best friend

Ja, jag tänkte att det var dags nu. Dags att skaffa en Macbook Air, finally. Nu när jag skall plugga i tre eller fyra år framåt. Idag hämtade vi min lilla älskling. Älskar verkligen denna lilla, lätta, tunna maskin. Hur fan kan de klämma in så mycket teknik i denna tunna grej?! Magic! 13 tum kärlek på riktigt, I tell you! 

Ser fram emot att redigera bilder, skriva monsteruppsatser och blogga från min lilla äppledator. 

Märkte rätt snabbt att Macbooken skiljer sig rätt jävla hårt mot en PC med kommandon o.s.v. Om ni har några supertips på matnyttiga hemsidor (typ Macbook for Dummies?) så håva in dem. 

Work in progress!

Här är det WIP skall ni tro! Mitt liv tar ju en rejäl kovändning nu. Går från arbetslös (bo hemma hos mamma och pappa dessutom) till heltidsstuderande vid Uppsala Universitet med egen lägenhet och hela köret. Så, nystart = ny header. Nytt innehåll i bloggen. Skall bli så himla härligt att få "börja om från början" på något vis. Så jag gav Henke uppgiften att knåpa ihop någonting som var jag. Det ni kan se på bilden är en skiss över vad som komma skall och en produkt av två hopslagna huvuden. 

Idag har jag bockat av lägenhetssökandet på listan. Ett litet krypin på 19 kvadratmeter. I princip alla jag känner på Gotland bor där så jag ser verkligen fram emot galna, sena fester tillsammans. Skall bli så himla kul bara, allting! 

Imorgon blir det en tripp till IKEA för att inhandla diverse nödvändiga ting till lyan. Längtar till jag får forma mitt hem och göra det så personligt jag bara kan! Vill NU! 

NUNUNU!

Väntan

Nu tror jag bestämt att den värsta "chocken" har lagt sig en aning. Nu hinner istället verkligheten ikapp. Har de senaste dagarna suttit med mobilen konstant och sökt lägenhet efter lägenhet efter lägenhet. Tror jag har sökt 27 stycken bara hos Gotlandshem. Det skall bli så mysigt och kul med en egen lägenhet så ni anar inte, men den här ovissheten innan man faktiskt fått klartecken från en hyresvärd är hemsk. Det vore så himla skönt att få det färdigt så jag kan slappna av och fokusera på annat. Få längta istället för att känna sig stressad. 

Men sedan har jag noll tålamod, vilket såklart bidrar till min känsla av stress (tack mamma, för att jag fick ärva den genen). Jag vet om att en lägenhet kommer stå redo för inflyttning där i augusti, det är jag inte det minsta orolig för. Men just det här att faktiskt hitta en lägenhet, skriva ett kontrakt och veta att ja, jag har ett hem i augusti, det är viktigt och vore så himla befriande för min del. 

Någonting jag dock i princip gett upp på är att hitta en större lägenhet än de där bunkrarna på 18kvm. Har nog insett nu ikväll att chansen att få en sådan är minimal. Den lägenhet jag velat ha från första början kan jag bara glömma, de verkar fullsatta redan. Istället lägger jag mitt hopp på en lägenhet med utsikt mot hamnen, med egen balkong och hela köret. Tråkigt nog är väl chansen minimal även där, men en gnutta hopp har jag åtminstone kvar. 

Var jag än hamnar så ser jag väldigt mycket fram emot att för första gången någonsin faktiskt få INREDA (så gott det går åtminstone) en helt egen lya! Tidigare har vi ju varit två som fått bestämma. Det känns himla lyxigt måste jag säga, att få bestämma själv vad som skall stå var. Shoppingen är i princip redan färdig. Det är diskställ, kastrull, stekpanna och knivar som fattas. Sedan är jag redo att inta framtida lägenhet! 

CAN'T FRIGGIN WAIT! 

Någonting jag inte greppat ännu...

... är att jag skall flytta till Visby och bli utbildad arkeolog. I fredags var det äntligen dags för antagningsbeskedet att komma. Jag loggade in, kollade en stund på skärmen och skrek rätt ut (ungefär tio sekunder senare) "JAG KOM IN, JAG KOM FAN IN!" Nollställd i fem sekunder. Stirrade rakt ut i intet och bara... Var. Sedan började jag skaka. Och sen kom tårarna mot Henriks axel. En blandning av sött och salt. Av ren chock och lättnad. Lugnade ner mig. Ringde mamma. Och så grät och skrattade vi om vartannat. 

Någonting annat vore ärligt talat konstigt efter alla dessa jävla år som jag kämpat. Kämpat med betyg, distansförhållande och, framförallt, mig själv. Alla timmar som känts hopplösa. Alla jävla stunder då jag tagit bergochdalbanan mellan himmel och jord, mellan hopp och förtvivlan. Då jag velat kasta bort allt som jag har kämpat för, för att i nästa stund slita hårdare än någonsin. Jag ville fram, och fram har jag kommit! Jag har nått delmål numero uno! 

Ni kan tro att det känns konstigt det här. I augusti kommer jag ha en egen lägenhet. På Gotland, i Visby! Jag kommer kunna stampa in hos Henrik precis när jag vill, och han hos mig. Hänga med alla underbara människor som jag fått äran att lära känna. Träffa nya människor, skapa nya vänrelationer. Gå på Munken och strosa i hamnen. Precis när jag vill. Jag ska bli arkeolog. Någonting som för bara några år sedan var otänkbart eller rent av omöjligt, är idag min verklighet. Min framtid. 

Jag har nog inte fattat allt det här än. Jag vet bara att jag är väldigt jävla jättelycklig och förväntansfull inför allt det här. Fan vad jag längtar så hjärtat värker! Det är inte ofta man längtar efter att sommaren skall ta slut...

Let me take a selfie

Noll inspo för att blogga. Klockan är snart tre på natten. Jag borde nog egentligen sova men det tar emot, som alltid. "Slöseri med tid", det är vad jag förknippar med sömn. Men sova bör man annars... Ja, ni vet. 

Idag har vi i alla fall firat lilla "mormor" med en hejdundrande överraskningsfest. Det är alltså Henriks mormor vi talar om här, min lilla extramormor. Tror aldrig jag använt hennes riktiga namn, jag säger helt enkelt bara mormor. Och den damen, hon är den häftigaste 80-åring som finns. Hon är guld värd den kvinnan! För henne skulle jag gå genom eld och vatten, så det så!